Nytt år, nya utmaningar. Skönt att lämna  2008 bakom sig. Det var ett sorgens år. Nu kan allt bara bli bättre. Vad har det nya året att ge? Vad säger mitt hjärta?! Jag vet att jag måste följa det. Jag känner mig ledsen men ändå fri. Nu är det dags att förändra.........

Idag har jag berättat för tjejerna. Observera JAG själv!!! Min man vägrade att vara med.  Jag försökte många gånger att säga till honom att det är bäst för barnen om vi är med bägge två. Men han sa bestämt nej! Hur ska man tala om för sina barn att mamma och pappa ska skiljas? Det har jag funderat mycket på. Nu är det som så, att jag och min man har definitivt inte haft någotinget stormigt äktenskap, utan snarare att vi inte har komunicerat alls. Utan att allt har bara gått sin gilla gång.......

Tillbaka till mitt samtal med barnen. Jag började med att tala om att både jag och pappa älskar dem över allt annat. Och att kärleken till sina barn har man alltid, det är inget som kan förändra det. Sedan så fortsatte jag med att förklara att kärleken mellan vuxna kan blekna för att sedan nästan försvinna. Och så har det nu hänt mellan pappa och mig. Då frågade min äldsta dotter om vi skulle skiljas? Och jag sa  att ja det ska vi. Den minsta blev helt förtvivlad och började skrika VARFÖR??????? Ni ska ju alltid vara tillsammans, sedan undrade de ju givetvis var pappa var? Vi grät tillsammans, och de ställde en massa frågor. Jag försökte att svara så tydligt och bra jag kunde. Det som nästan är det värsta av allt är att vi flyttade till vårt hus för ca 2 årsedan och då var barnen tvugna att byta skola. Nu kommer vi att flytta tillbaka, då det inte finns någon möjlighet för någon av oss att bo kvar själv. Den äldsta blev glad för hon vill flytta tillbaka till sina gamla kompisar, medans den lilla blev ännu mer förtvivlad. Mitt hjärta blöder för mina barn. Men nu har vi pratat och gråtit och pappa har kommit tillbaka så de har även fått pratat med honom. När jag sa att vi kommer att bo nära varandra och att vi är vänner. Så blev de mycket lugnare. Just nu är läget väldigt lugnt men det kommer nog att gå i vågor. Det är jag som har tagit initsiativet till att gå isär, men nu verkar det som om även min man börjar att tycka att detta är det bästa, även om det är otroligt jobbigt.

Jag känner att min mamma finns med mig och ger mig styrka. Jag vet att detta är den vägen jag ska gå. Jag känner det av hela mitt hjärta!

Tro Hopp och Kärlek

Kramar i vintermörkret

Cam

Jag har precis fattat ett av mitt livs svåraste beslut. Jag har efter 14 år tillsammans med min man bestämt mig för att jag vill skiljas. Det är något jag har funderat på många gånger, men aldrig gjort något. Nu är det dags!

Vi har två tjejer 10 och 13 år tillsammans och ett underbart hus på landet. Vi har 2 hästar, 1 hund och katter. Det är verkligen mitt drömhus. Men ändå är jag inte lycklig. Det känns jobbigt men samtidigt känner jag mig så säker på min sak. Vägen kommer inte att bli helt rak, men när jag är framme kommer det att kännas bra. Man måste njuta av livet så länge vi har det kvar, för en dag är det helt klart försent att ångra skaer man inte gjode. Min mamma somnade in i juni förra året efter att varit sjuk i cancer i

7 månader. Hon sa till mig att jag skall följa mitt hjärta, och att det kommer att bli bra.

Imorgon måste jag prata med tjejerna. Det kommer inte att bli lätt.......

Mamma för alltid - för evigt

Kramar

Cammi